Det mäktiga Москва́

Det händer ju att man då och då bläddrar i sin mentala resedagbok, att man tänker tillbaka på de utflykter och resor man betat av genom åren. Alla har vi väl en hel del ”kapitel” innehållande natursköna vyer, underbart väder och oförglömliga never ending nätter. Men det finns även de där resorna och stadsbesöken som etsat sig kvar av helt andra anledningar, men som man fortfarande ofta tänker tillbaka på. För mig är Moskva en sådan stad.

Jag ska direkt erkänna att det var med viss skepsis som jag begav mig till det mytomspunna landet i öst tidigare i höstas, men även med ett stort stycke nyfikenhet. Jag var inte riktigt säker på vad jag kunde förvänta mig, men jag var helt klar över att jag ville uppleva Moskva med ett så öppet sinne som möjligt. Såhär i efterhand kan jag konstatera att det finns mycket man kan säga om Moskva, så mycket mer än matryoshkas, vodka och mörka historiekapitel. Moskva är stort, eller rättare sagt: enormt. På flera sätt och vis. Men något annat vore väl egentligen konstigt, det är trots allt hemstad för över 12 miljoner människor och därmed Europas folktätaste stad. Moskva är ju också huvudstad, och det i världens största land.

Jag minns att det inte tog lång tid för mig att förstå hur ståtligt vacker och mångfasetterad staden faktiskt var. Moskva visade sig vara full av nyanser, uppbyggt av olika skikt av nytt och gammalt, fattigt och rikt. Staden bar på en skön blandning av då och nu, samt det som komma skall. Arkitekturen var ett hopkok av trasiga betongfasader, blänkande skyskrapor, gulddekorerade kyrktorn och hus vars ytterväggar är dekorerade med stalinistiska krigare och forna makthavare, hjältar och hjältinnor. Ett bra exempel på de tydliga nyanserna av det historiska, det politiska och det nyrika Moskva är området kring Röda torget. På ena sidan av torget ligger det über-lyxiga varuhuset GUM, vid torgets ena kortsida finner du Ivan den förskräckliges iögonfallande Vasilijkatedral, med sina ikoniska lökkupoler du vet. Snurrar man på sig ytterligare så breder det mäktiga Kremls terrakottaröda murar och torn ut sig och tar upp hela ens synfält. Väl innanför de murarna ståtar flertalet katedraler, klocktorn och det såklart det viktiga kongresspalatset. Jag blev själv förvånad över hur pass imponerad jag blev över allt detta. Moskva ingav en sådan respekt, utstrålade en sådan pondus, så till den grad att jag nästan blev andfådd.

Såklart har en stad av Moskvas storlek också en gigantisk skattkarta innehållande de riktiga guldkornen; de där undangömda klubbarna, de grymma affärerna, de sköna haken och de vackra vyerna. Dessa fynd kan vara absolut nödvändiga att hitta till, för att på så vis balansera mot allt det i övrigt så kulturellt och historiskt överväldigande. Min egen upptäcktsfärd gick via världens största och kanske mest pompösa tunnelbana,längs de gröna promenadstråken vid Moskvafloden, förbi Pussy Riot-rättegångar, vidare över till den gamla kasinogatan Nya Arbat, samt till Moskvas enda riktiga gågata, den kilometerlånga Gamla Arbat. Där kunde man som turist trängas med jämlikar, bli lurad av konstförsäljare, avtecknad av porträttmålare och roas av diverse gatukonstnärer. Om det nu är något man föredrar. Jag råkade även upptäcka en undangömd oas i form av en restaurang, bara någon tvärgata från Röda torget. Restaurangen bar namnet Scandinavia och serverade mig både skagenröra, Västerbottensost och fisk (som påstods vara) fångad i Kalixälven i Norrbotten. Värt att nämna, utöver prima norrländsk mat, vacker arkitektur, välbevarad historia i alla dess former och lyxig shopping, är Moskvas omtalade och bångstyriga nattliv.

Moskvanatten har nämligen ett hektiskt tempo. Allting går i en väldig fart och under dygnets mörka timmar togs staden över av vackra brunetter, kids och kostymklädda män. De följdes av översminkade blondiner och folk av allmänt skiftande karaktär. Man fick trängas bland stilettklackar, kroppsmålningar, guldkedjor, hawaiiskjortor och alldeles för korta klänningar. Moskvanatten visade sig vara, likt dagen, en salig blandning och helhetsintrycket blev allt annat än ensidigt. Trots att alla kanske inte drack som sjömän så var det alldeles för många som klädde sig och sminkar upp sig förskräcklig. Nästan likt en maskerad. Men, om du skulle hamna här i Moskva en dag - räds inte, ta dig ut i natten och tumla runt, se det hela med egna ögon.

Jag känner att Moskva är svår att sammanfatta. Staden rymmer så väldigt mycket av det mesta, vilket är grunden till det som gör Moskva till en sådan mäktig upplevelse, helt enkelt för mäktigt för att bortse ifrån. Jag tycker du ska åka hit, för monumentens och kulturens skull, för skyskrapornas och de förevigade hjältarnas skull. Och för allt det andra. Och även för att staden aldrig sover. Något som jag kunde konstatera, då jag klockan fyra en onsdagsmorgon stod ute på en av Hotel Metropolis balkonger och försökte samla intrycken. Jag insåg ganska snart att Moskva är en för mäktig stad för att sammanfatta på ett enkelt vis. Exakt så kändes det, just där och då. Så känns det fortfarande idag också.
* * *

/S.