Mellandagarna

Just nu råder en väntan på att regnet ska avta, detta regn som utan förbehåll sköljde bort både julen och dränkte det lilla uns av julkänsla som man lyckats pressa fram under uppehållen. Just nu råder också mellandagarna, dagarna mellan julafton och nyårsafton, och man vågar väl påstå att det nog uträttas ytterst få stordåd under dessa dagar. Nej, det är mer som en veckas lunk och väntan mellan de populär aftnarna.

Jag passade på då regnet, för en stund, gjorde uppehåll och lämnade lägenheten. Utanför så glittrade kanalen lika vackert som den alltid gör men jag förbannade också det gröna gräset i rondellen vid Weteringschans. Promenaden gick över Prinsengracht, Kaisergracht och Herengracht, förbi alla weekendturister som trängs i sina fasansfullt fula Amsterdammössorna i grälla färgkombinationer och som dokumenterar varje tänkbar kanalpassage och fasaddekor, allt till tonerna av förbipasserande tutande vespor och vejande cyklister. 

Jag pratar med till synes införstådda om den kommande måndagens festligheter och blir uppdaterad om alla de tänkbara epikiska tillställningarna på både Convention Factory (Heidi Klum), Muziekgebouw aan 't IJ, Heineken Music Hall och Tropenieuw. Kanske är det så att alla ska på den bästa festen, men på helt olika ställen. Det verkar också som att varje lokal med alkoholtillstånd kommer att ha öppet för nyårsfirande flanörer, från minsta lilla inrökta hak till de största arenorna och klubbarna.

Jag vandrade vidare genom ett fortsatt regnfritt Amsterdam, förbi ett stillsamt och julhelgsvilande Waterlooplein, passerade kanalen Kloveniersburgwal där en stojande man med sin eka och enmansorkester lyckats fånga en förundrad folkmassas nyfikenhet. Och bortom taken vid Rembrandtplein kunde man ana hur himlen faktiskt började spricka upp. Men tji fick man. Som ett slag i ansikten började regnet åter igen falla.
* * *
/S.