Tryckande värme och stjärnklar himmel i Amsterdam

Amsterdam skiner, blänker och svettas. Folket frustar och stånkar och torkar svetten ur pannan. Terrasserna är överfyllda sedan morgontimmarna och turisterna ockuperar de centrala stadsdelarna. Vad bör man då annat göra än ta en förmiddag ute i det enorma naturområdet Amsterdamse Bos ute i Oud Zuid, med allt vad det innebär: förbannad cykeltur, förvånansvärt vacker natur och fasansfull techno från ett närbeläget festivalområde. Jag borde kanske vara van med den musiken vid det här laget; här finns ju inga rockklubbar, bara techno och trance. Här finns ju inte heller några kända rockmusiker, bara dj:s.

Helgens bestyr blir svårdefinierade då denna tillfälliga värme drar in över detta lågland. En situation jag för tillfället absolut kan finna mig i. Då aftonsolen så småningom tar över återstår tacksamt nog endast glöden från dagens tryckande värme. Det är en behaglig temperatur som gör att vi kan sitta ute på den lummiga innegården på Wenslauerstraat, grilla, spela musik och prata på flera typer av bruten engelska långt in på sena natten. Och då jag slutligen styr hemåt är himlen förföriskt blåsvart och molnfri och stjärnorna lyser förbannat förvånansvärt fasansfullt vackert.
/S.

Ett försök till midsommarfirande

Igår var det midsommarafton, sommarsolstånd och behärskad eufori, och i likt de flesta aftnar det senaste två åren befann jag mig i Amsterdam, långt bort från björkar, vildvuxna blommor, ängar, röda stugor ute på landet eller vid havet. Likaså långt bort från sill, sill, nubbe och mera sill, långt bort från alla de där attributen som är så självklara den här dagen som jag vågar kalla en av mina favoritdagar. Av just den anledningen gjorde jag och mina likar, trots avståndet till Svea, tappra försök att återskapa en fullduglig afton med de verktyg vi hade tillgång till, här borta i Amsterdam. Det gick sådär.

Väderleken spåddes innehålla värmande regn med inslag av gassande åskmoln och djävulskap. Och det blev precis exakt så. Den tänkta vallfärdningen till Vondelpark, med grill, drickande, sjungande och ogenerat dansande i centrala Amsterdam blåstes av strax efter lunchtid då regnet aldrig verkade vilja ta slut. Regnet gav inte upp. Det tilltog snarare. Ingen midsommar utan regn, försökte man trösta sig med, det hjälpte dock föga. Omplanering, omplanering.

Tillslut sluter vi ändå upp, några vänner från nu, med tillhörande efterfölje. Tillsammans äter vi, dricker, pratar, dansar, svär, blir förbannade, döljer det dåligt och slutligen går vi hem. Så i mångt och mycket blev det som en midsommar brukar bli, trots avståndet till Sverige.
* * *
Spontant känns det dock som att jag ger fan i att fira midsommar nästa år om jag inte befinner mig på fast svensk mark. Om det ska vara, så ska det vara på riktigt.
* * *
/S.

Roest, sommar och sol

Jag hade ynnesten att vakna tidigt denna morgon på grund av ett öppet fönster och skrikande ankor vid kanalen. Efter att jag ordnat morgonkaffet i min gamla mormors underbara plåtburk till kaffekokare och tog mig upp till husets takterrass. Från denna höjd kunde jag konstatera att staden, trots helgdag och ostadig himmel, var både vaken och i rörelse. Cyklister som for fram som galningar, turister som tog upp plats och gnisslande spårvagnar som gjorde tafatta försök att inte köra över de tidigare nämnda. Allt var som vanligt. Amsterdam är sannerligen en praktfull dam såhär års, staden riktigt strålar, blommar och grönskar. Och då gör det inte så mycket att man vaknar tidigt. Trots helgdag.

Jag har varit Amsterdam-bo ett ganska bra tag nu, hela 20 månader om jag räknat rätt. Det låter inte så värst mycket. Det är lite mer än 1,5 år – det låter däremot mycket längre. Och det oavsett veckodag. Det är så länge att jag numera kan navigera mig efter gatunamn istället för landmärken, men också så länge att jag associerar den inrökta stanken i mitt trapphus med att komma ”hem”.

Då solen strålar som den nu gör reser folket iväg, som skrämda duvor, åt helt olika håll. Alexandra spenderar sommarmånaderna i Barcelona och Katalonien. Julius hämtar intryck från Örnsköldsvik och Florens, Maria besöker familjen i Kiev och Henrik åker över till det mystiska Island senare i sommar. Denna ö som jag alldeles för länge funderat över att besöka. Tur är väl det då att jag kommer att möta upp honom där, på Keflavík flygplats utanför Reykjavik, då det är dags.
* * *
Inrättningen Roest, som med sin bar, restaurang och egen tillredda strand vid en av kanalerna, räddar mig min oplanerade helgdag. Roest är till att börja med så innerligt ful-snyggt, där det ligger längs Czaar Peterstraat, ute i de östra delarna av Amsterdams gamla hangarområde. Det är ful-snyggt på grund av sin avslappnade och bohemiska stil, för sin detalj- och uppfinningsrikedom i inredningen, för sin fenomenala strandterrass, för sin attityd och sina tillställningar. I helgen hyser man exempelvis Warehouse Weekender Market i en av industrilokalerna bredvid stranden. Designers och konstnärer ställer ut samtidigt som en lockande marknad med industriell och marin vintage äger rum; dammiga lanternor, rostiga ankare, segel och alla övriga attribut du kan tänkas finna om du skulle plocka isär en segelbåts inredning. Det är så mycket som skulle passa så perfekt in i min studio på Ruysdaelkade, dock så säger min plånbok ifrån. Istället sätter jag mig, beställer in en kaffe, tar av mig skorna och kör ner fötterna i sanden, tittar på de alldeles för många vackra flickorna samt skriver denna text.
* * *

* * *
/S.

Amsterdamvyer

… Följ med på en minihelikoptertur och få en skymt av Amsterdams vackra vyer, allt ackopanjerad av skönt gitarrplinkande. 
* * *
Länk: http://www.youtube.com/watch?feature=player_detailpage&v=WlmpxVEGtKs
* * *
/S.

365 dagar

Ett länktips för dem som för jämnan fascineras av den Amsterdamska arkitekturen, mystiken och vyerna, den lummiga tristessen och de smärre spektakel som utspelar sig med jämna mellanrum.

Fotograferna Sjoerd Spendel och Lennart de Jong har drivit projektet 365 dagen där de genom 1 bild per dag, under 365 dagar, försökt fånga detaljer i den Amsterdamska och nederländska vardagen. Resultatet finns publicerat på www.365-dagen.com. Kanske inget som får dig att höja galet mycket på ögonbrynen men samtidigt en skön bildserie värd att titta till. Typ till morgonkaffet, eller något liknande.
* * *
Länk: www.365-dagen.com
* * *
/S

1:a april, Amsterdam

Idag skriver vi första april och det var länge sedan solen sken så starkt. Ungefär en hel vinter sedan. Det kan lätt bli fjantigt och lite överspelat då man ska vurma om vårtid, solsken och gott väder. Men nu råkar Amsterdam vara rätt fjantig ibland också, men jag ska försöka vara återhållsam:

Solen sken som sagt idag, både starkt och bländande, men utan att värma nämnvärt. Detta visade sig vara en väderlek som folket i Amsterdam kunde ha överseende med. Jag vandrade från min studio på Ruysdaelkade, tog Van Baerlestraat förbi Museumplein och vek av in i Vondelpark. Där var det överbefolkat med musikanter, flanörer, turistande turister, cyklande cyklister och sinnade alkoholister.

Det var som att staden öppnat upp vinterstängda grindar och släppt ut sina invånare på grönbete, det var goda mungipor och en sinnesstämning som ofta infinner sig efter en överdjävlig vinter. För att det inte ska bli för mycket mys-pys och vår-gulli-gull så avrundar jag här. Eftersom vädret aldrig följer någon speciellt logisk gång i detta land så vågar jag inte utropa att våren är kommen. Jag kan dock sträcka mig till att erkänna att solen sken idag, rätt så starkt, men utan att värma speciellt mycket.

Men det räcker gott och väl för mig – och många med mig. Åtminstone idag, den första april.
/S.

Stand Up Paddlers

Photo by: Peter Eijking

En lite notis: Medan jag var upptagen med annat denna helg passade över 160(!) stycken SUP:ers(Stand Up Paddlers) på att glida runt på stadens kanaler. ’Fenomenet’ är ganska vanligt förekommande här i Amsterdam, inte att 160 personer samlas och gör detta samtidigt, men from time to time så ser man någon tjomme som kommer paddlande på sin surfingbräda längs någon av gracht:erna.
* * *
/S.

I väntan på att februari ska dra åt helvete...

Inte för att vara sån, men det känns som att februari både har regnat och blåst bort, och det med arktiska vindar. Jag inbillar mig att det är få som egentligen gillar februari, vintern verkar lida av identitetskris och de flesta av oss står och väntar på att få välkomna mars med öppna armar. Det är ju då som våren definitivt ska få fäste och förhoppningsvis slå rot ända fram till dess att sommaren är redo att ta över.

Eventen här omkring trotsar lyckligtvis vädret. I helgen hölls bland annat den coola konst- och musikfestivalen Sonic Arts Festival på olika ansedda kulturinstitutioner i Amsterdam, däribland Paradiso och New Art Space Amsterdam (NASA). I Haag lockar Museon väldigt intressanta utställning med de vinnande och mest lovordade bilderna från 2012 Wildlife Photographer of the Year. Det går ingen nöd på en, inte någon dag i veckan.

Det är dock lätt hänt att denna tidpunkt gör en lite drömmande, om både sundare väder, nya krafter och nya ting. Och för många sammanfattas det med att resa, vilket är något jag inte sätter mig emot. Själv är min planering endast i utkast-stadiet där det gråa (men ack så färgsprakande) Glasgow finns nedskrivet. I april ställer svenskklubben Super Trouper Club till med 1-årsfirande inne på Flying Duck och då vill jag vara med. Någonstans i mitt bakhuvud ligger också det mystiska och vackra Island och väntar på min ankomst. Det är en plats jag så innerligt vill utforska. Likaså Brasilien. Men året är ungt, listan finns där och är öppen för tillägg, inbjudningar och korrigeringar.

Vi får återkomma med uppdateringar på den fronten helt enkelt. Då februari är över.
* * *


Jag förstod att detta skulle dyka upp, men nog borde väl Amsterdam kunna prestera bättre? Kom igen nu...innan 'fenomenet' självdör om några veckor...
* * *
/S.

Sigur Rós i Amsterdam

Det isländska melodiösa postrockbandet Sigur Rós gör ett välkommet stopp i Amsterdam under sin världsturné. Då Sigur Rós varit här på besök tidigare har klubben Paradiso alltid blivit helt utsåld och därför gör man rätt i att låta islänningarna inta den större arenan Heineken Music Hall denna gång istället. Datumet för konserten är 21 februari, adressen är Arena Boulevard 590 och biljettpriset ligger strax under €40, och är så klart värt vartenda korvöre.
* * *

* * *
Länktips:
www.sigur-ros.co.uk
www.heineken-music-hall.nl
* * *

/S.

Het Nationale Ballet

I helgen befann jag mig inne i de finare salongerna i Amsterdam, bland glittrande kristallkronor och röda mattor inne på Amsterdam Music Theatre, vid Waterlooplein, för att vara exakt. Direkt vid min ankomst parkerade jag mig själv på den främsta raden av de djupröda sammetsfåtöljerna, med endast en vallgrav fylld av symfoniker mellan mig och scenen, och inväntade min väns och ballettsällskapet Het Nationale Ballets utsålda uppsättning av Best of Balanchine. 

Best of Balanchine är en hyllning till den bortgångne ryske koreografen George Balanchine, innehållande tre av hans akter: Serenade, Agon och Symphony in C. En ivrig tant bredvid mig förklarar att George var ett koreografiskt geni, en av grundarna av The New York City Ballet och anses vara en av de mest inflytelserika personerna inom 1900-talets balett. Se där, en kväll med det bästa från den bästa, fick jag anta.

Mitt lekmannajag förvånades över hur imponerad jag blev av föreställningen. Från min plats i salongen kunde jag både höra då tåspetsskorna slog mot scengolvet och ana vinddragen av symfonikerna ivriga stråkrörelser. Det var en uppvisning av tutu-kjolar, allvarliga leenden och stel armföring, men främst i styrka, spänst och balans vid utförandet av trippande en pointe-steg, brisé volés-hopp och petit jetés. Allt klätt i himmelsblå kroppsformade dräkter. Det var helt enkelt ett väldigt synkroniserat levande mästerverk med koreografi och precision som nog skulle göra en asiatisk militärparad avundsjuk. Allt utfört till tonerna av orkestern som satt två meter framför mig. Om jag håller mig till tanken att balett är en helhetsupplevelse där både lokalen och dess rymd spelar in, likaså publiken, färgerna, formerna, orkestern och såklart dansarna. Ja, då kan jag säga att jag trivdes förvånansvärt bra. Allt kändes väldigt levande, väldigt nära inpå, kort sagt. Men att bara bedöma den balett jag sett, det känner jag mig inte lika säker om. 

Men, det är något med denna typ av konstform och kultur som gör att jag blir sugen att lotsa mig själv bort till ConcertGebouw och stadens operahus. Åtminstone en gång, bara för att se om detta kan vara en ny sfär värd att utforska. Och jag kan nog behöva skynda mig – för då föreställningen var över och alla i publiken lämnade salen fick jag syn på en tiotal über-hipsters i folkskocken och tanken slog mig direkt: ”Nej, ska de nu förstöra baletten också för alla andra…”.
* * *
/S.

MTV Awards i Amsterdam

Jag vet att 10 november ligger väldigt långt fram i kalendern, hela 287 dagar för att vara exakt (då detta inlägg skrivs). Det kan dock vara värt att bläddra fram till den elfte månaden och göra en notering om att då kommer MTV European Music Awards 2013 att hållas i arenan Ziggo Dome ute vid Arena Boulevard i Amsterdams västra stadsdelar.

 Än så länge finns det såklart ingen utförlig information om vilka artister om kommer, men det kan nog bli en extra bra show då galan firar 20årsjubileum i år. Så vi måste snällt avvakta i 7-8 månader innan vi får veta mer.
* * *
Länktips: www.ziggodome.nl/event/305/MTV-EMA
* * *
/S

%!#@ yeah!

Vintern gör ett nytt tappert och välkommet försök i Amsterdam.
Prinsengracht, Amsterdam. Foto:  Maretha Johan

400års-firande av kanalringen

I helgen startade 400-årsfirandet av Amsterdams kanalring, det vill säga området med kanalerna som löper runt Amsterdams centrum (Singel, Herengracht, Prinsengracht och Keizersgracht). Området i sig är verkligen värt ett pampigt kalas, både för sin charm, sin ingenjörskonst och för sin historia - vilket gjort att kanalringen tagit plats på UNESCO:s världsarvslista. Fortlöpande under året kommer det anordnas lite allehanda festligheter för att belysa detta 400-årskalas. Inte för att jag tror att folket här behöver en ursäkt för att fira, festa och flänga runt i goda vänners lag… men det ser ju i alla fall bättre ut på pappret om det finns en officiell anledning till det. 

En av de många evenemangsaffischerna som finns
tapetserade på  stadens husfasader.

Hur som haver. I helgen startade allt då 24 Hours of Amsterdam ägde rum, där Amsterdams museum, barer, caféer och scener var öppet från kl.12:00 på lördag fram till lunchtid dagen efter. Det var guidade turer i Jordaan, inlinesåkning i Vondelpark, nattmarknader, gratis inträdde på museer, runturer i de gamla kyrkorna, gospelsång på Paradiso och yogaklasser på Rembrandtplein. En turistisk Gott&Blandat-påse, kan man säga. Kommande helg fortsätter det med Amsterdam Fashion Week, där det förutom de välbesökta visningarna inne på Westergasfabriek också blir modevisningar på is ute vid Museumplein och olika mode happenings runt om i centrum.

Mitt i all denna fläkt och färd väljer jag dock att fly fältet, unna mig lite andrum och se vilka spektakel London kan erbjuda under en långweekend.
* * *
Länktips:
www.amsterdamfashionweek.com
www.iamsterdam.com/2013
* * *
/S.

Vårtecken i Vondelpark

Det verkar inte bättre än att den nederländska våren är i antågande, gott folk. I dagstidningen Volkskrant kunde man i veckan läsa att de första svalörterna och påskliljorna har börjat skjuta upp ur marken i Vondelpark här i Amsterdam, något som ska vara ett väldigt gott, snudd på vattentätt, vårtecken här i Nederländerna.

Kan våren verkligen nalkas, då det ju inte ens varit någon vinter? Troligtvis. Tydligen. Vintern knackade ju försiktigt på dörren här i början av december. Det var en onsdagsmorgon som ett lövtunt snötäcke la sig över landet, som förvisso skapade ett smärre, smått oförståeligt, kaos i lokaltrafiken till en början. Senare på eftermiddagen hade dock all snö regnat bort och trafiken var återställd. Men det är allt, en hel förmiddag av vinterväder. Så kan det gå.

Kanske är jag som svensk luttrad, men man gör nog klokt i att avvakta några veckor innan man vågar välkomna våren på riktigt.
* * *
/S.

En hotellnatt i Amsterdam

Jag vill minnas något vedertaget talesätt som pratar om det guldkantade med att turista i sin egen stad. Att på så vis få en ny inblick i outforskade stadsdelar och möjligen upptäcka nya affärer, barer och restauranger. Precis som en turist. Fast i sin egen stad. Som Amsterdam-bo har man under helgen 12-13 januari möjlighet till att göra just detta. Nåja, nästan i alla fall.

Detta genom eventet Amsterdam Hotel Night 2013, där 45 olika hotell, från lyxiga Hilton till mindre boutique hotels, har kraftigt reducerat sina priser samt ordnat olika happenings i anknytning till hotellen. Det blir skridskoåkning uppe på Double Tree Hiltons takterrass vid Amsterdam Centraal, grillfest på taket av Albus Hotel vid Rembrandtplein, organisk matmarknad under natten i Vondelpark, modevisning på WestCord Fashion Hotel sydväst om Vondelpark. Lägg där till Den Concertgebouw, Heineken Experience, några casinos samt Nemo Science Center. Listan över aktiviteter är lång, så lång att man nog inte hinner med att leka turist i sin egen stad om man har för avsikt att närvara på någon av dessa aktiviteter. Kanske gör det inte så mycket, att bara bo på hotell har väl sin charm det också.

Utsikt från Double Tree Hilton Hotels takterrass.

Bakom eventet står PR-mannen och bloggaren Vincent van Dijk, som under 2010 spenderade varje natt på ett nytt hotell i Amsterdam som sedan resulterade i hotellguideboken Amsterdam Slaapt.
Och om man bortser från tänkbara dolda pr-agendor och pr-kampanjer så kan vi väl åtminstone enas om det är ett intressant event! Inte för att jag ser mig själv spendera en natt på hotell under denna helg, men en nattmarknad i parken lockar, och isrinken uppe på Hiltons takterrass måste ses.
* * *
Länktips: www.amsterdamsehotelnacht.nl
* * *
/S.

Mellandagarna

Just nu råder en väntan på att regnet ska avta, detta regn som utan förbehåll sköljde bort både julen och dränkte det lilla uns av julkänsla som man lyckats pressa fram under uppehållen. Just nu råder också mellandagarna, dagarna mellan julafton och nyårsafton, och man vågar väl påstå att det nog uträttas ytterst få stordåd under dessa dagar. Nej, det är mer som en veckas lunk och väntan mellan de populär aftnarna.

Jag passade på då regnet, för en stund, gjorde uppehåll och lämnade lägenheten. Utanför så glittrade kanalen lika vackert som den alltid gör men jag förbannade också det gröna gräset i rondellen vid Weteringschans. Promenaden gick över Prinsengracht, Kaisergracht och Herengracht, förbi alla weekendturister som trängs i sina fasansfullt fula Amsterdammössorna i grälla färgkombinationer och som dokumenterar varje tänkbar kanalpassage och fasaddekor, allt till tonerna av förbipasserande tutande vespor och vejande cyklister. 

Jag pratar med till synes införstådda om den kommande måndagens festligheter och blir uppdaterad om alla de tänkbara epikiska tillställningarna på både Convention Factory (Heidi Klum), Muziekgebouw aan 't IJ, Heineken Music Hall och Tropenieuw. Kanske är det så att alla ska på den bästa festen, men på helt olika ställen. Det verkar också som att varje lokal med alkoholtillstånd kommer att ha öppet för nyårsfirande flanörer, från minsta lilla inrökta hak till de största arenorna och klubbarna.

Jag vandrade vidare genom ett fortsatt regnfritt Amsterdam, förbi ett stillsamt och julhelgsvilande Waterlooplein, passerade kanalen Kloveniersburgwal där en stojande man med sin eka och enmansorkester lyckats fånga en förundrad folkmassas nyfikenhet. Och bortom taken vid Rembrandtplein kunde man ana hur himlen faktiskt började spricka upp. Men tji fick man. Som ett slag i ansikten började regnet åter igen falla.
* * *
/S.

En decemberkväll i Amsterdam

Trots total avsaknad av vit, vacker, gnistrande snö så skiner Amsterdam ändå upp på ett tilltalande sätt då mörkret omsluter staden.
* * *
/S.

Christmas Canal Parade

I lördags ägde julparaden, Christmas Canal Parade, rum i Amsterdam. Som namnet avslöjar bestod paraden av en massa båtar som färdades från Westerdook, ned för kanalen Prinsengracht, förbi Westerkerk och under alla broar och därefter vidare ut på Amstel.

Om man bortser från att den faktiskt ägde rum på kanalen så var det som vilken annan julparad som helst; tomtar, snögubbar, blinkande lampor och ljus i överflöd(nästan i överkant) och publiken bestod till stora delar av nyfikna barn och stillsamt betraktande åldringar. Och trots att denna tillställning kanske inte gav mig så mycket så känns det ändå som att julstämningen så sakteliga börjar slå rot även i mig…
* * *



* * *
/S.

Webbsidan som hjälper dig undvika isiga cykelbanor

Foto: Flickr/tranchis

De flesta vet att vinterväder gör det lite mer besvärligt att cykla, framförallt i början av vintern. Plusgrader om dagarna och minusgrader om kvällar och nätter resulterar i att ishinnor lägger sig över de flesta gator, trottoarer och cykelbanor. För att hjälpa cyklisterna har det skapats en webbsida där folk kan läsa och själv rapportera in information om isiga och svårframkomliga cykelbanor och olyckor.

Det är exakt så enkelt och genialt som det låter: en hemsida som informerar cyklister om de värsta vägarna. Det är Fietsberaad – cyklisternas kunskapscenter – som ligger bakom den nya webbsidan gladdefietsroutes.nl. Den för tillfället ganska begränsade informationen går också att få tag på via en app samt via twitterkontot @gladdefr. Sidan är uppbyggd med hjälp av en karta och en massa markörer som visar i vilka områden och på vilka gator i Amsterdam du bör cykla extra varsamt. Varje enskild markör innehåller information om när den rapporterades, hur många som rapporterat om den, antal olyckor samt kommentarer.
***
/S.

Världens bästa flygplats?

Foto: Lars Veling

En liten notis värd att nämna är att Amsterdams internationella flygplats Schiphol fortsätter att plocka hem utmärkelser för sin höga standard. Tidigare i år blev Schiphol utnämnd till Europas bästa flyplats och nu kan man även titulera sig International Airport of the Year 2012.

Det var vid CAPA Centre for Aviations årliga gala, där man utnämnde vinnare inom marknadsföring och informationsservice inom flyindustrin, som flygplatsens representanter tog emot priset med motiveringen “…med imponerande ledarskap visar Schiphol, som är en av världens mest trafikerade flygplatser, att man alltid håller hög kvalité på en rad nyckelfrågor både för flyg och passagerare”. Inte så illa, va?
* * *
/S.