Amsterdam på topp 20-listan

Amsterdam är ett populärt resemål, staden rankas högt bland turisterna världen över. Tack vare den kultur, konst och historia som finns här har staden en bra grund att bygga vidare på sin popularitet. Men visst förstår man att turisterna även kommer för träskor och ost, och för väderkvarnar och tulpaner. Samt liberala lagar. Staden förbjuder lite men bjuder på mycket, så mycket annat, och lockar därför många, så många...

Så många att Amsterdam hamnar på topp 20-listan över mest populära turistresemål i världen. Det är MasterCard som varje år sammanställer en rapport om hur vårt resande och turistande och dess inkomster har inverkan på den globala ekonomin. Intressant är att trots den ekonomiska situationen världen över så antalet resenärer – och mängden pengar som spenderas – stadigt ökat.

På topp 20-listan återfinns 10 europeiska städer! London toppar listan med drygt 17 miljoner turister under det senaste året. Och Amsterdam återfinns på 17:e plats. Den stad som har ökat i popularitet det senaste året är utan tvekan Rio de Janeiro, Brasilien, med en ökat turistströmning på 28,6 %.

Topp 20 listan i sin helhet; 
London – 16,9 miljoner turister/år
Paris – 16 miljoner
Bangkok – 12,2 miljoner
Singapore – 11,8 miljoner
Istanbul – 11,6 miljoner
Hong Kong – 11,1 miljoner
Madrid – 9,7 miljoner
Dubai – 8,8 miljoner
Frankfurt – 8,1 miljoner
Kuala Lumpur – 8,1 miljoner

Seoul – 8 miljoner
Rom – 7,8 miljoner
New York – 7,6 miljoner
Shanghai – 7,5 miljoner
Barcelona – 7,3 miljoner
Milano – 7,1 miljoner
Amsterdam – 6,9 miljoner (!)
Wien – 6,7 miljoner
Beijing – 6,2 miljoner
Taipei – 5,4 miljoner

Och analysen slår även fast att, trots den rådande ekonomin, så kommer turisterna att fortsätta resa och spendera pengar, korsa gränser och utforska nya städer, landskap och länder även under kommande år.
* * *

Amsterdam; kanaler och vackra fasader.

* * *
Länktips: MasterCard Global Desitnation Cities Index
* * *
/S.  

Rotterdam Bar Week 2012

Den kommande veckan beger vi oss till Rotterdam. På måndag 25:e juni börjar Rotterdam Bar Week 2012. Från måndag fram till och med fredag 29:e har de bästa barerna i centrala Rotterdam sina dörrar öppna och bjuder på helkvällar hela veckan. Roliga och oväntade events utlovas och det finns något som passar alla plånböcker, stilar och humör; exklusiva cocktailpartyns, workshops, lounge häng och det som hemlighetsfullt omnämnts som lifestyle events i schemat.

Att gå från bar till bar, utan att behöva betala något extra, är grundidén för detta sköna projekt. Men man kan lägga upp €25 för ett Exclusive Bar Week Membership, som ger en goodie bags, välkomstdrinkar och VIP service. Mumma.

De barer som deltar i projektet är Blender, Elit, Level, Club Vie, BED, The Harbour Club, Holland Casino och LantarenVenster. Samt många, många fler.
* * *
Amsterdam Bar Week 2012: 17 – 21 september. Skriv in det i kalendern redan nu.
* * *

* * *
Länktips:
www.rotterdam.barweek.nl/
www.amsterdam.barweek.nl
* * *
/S

Bättre rankad än både Tokyo, Hong Kong och New York…

Amsterdam kan vara en dyr stad att leva i, det anser många. Men ställer man staden i förhållande till andra europeiska likar så framstår inte Amsterdam som en ekonomisk mardröm. Då konsultfirman Mercers listar de dyraste städerna i världen att leva i för Expats(förkortning av engelska ordet Expatriate; person som temporärt eller permanent befinner sig i ett land/kultur som den inte är född och uppvuxen i), hamnar Amsterdam på 57:e plats. Och det är väldigt bra. Staden är bättre rankad än både Tokyo, Hong Kong och New York.

På en hedrande, nåja, första plats hamnar japanska huvudstaden Tokyo, före Luanda(Angola), Osaka(Japan), Moskva(Ryssland) och Genève(Schweiz). Längst ned på listan över de 214 städer som bedömts, och med ungefär en tredjedel så dyra levnadsomkostnader som Expats i Tokyo, hamnar Pakistans största stad Karachi.  

Det senaste årets ekonomiska och politiska händelser, inflation och stor osäkerhet på finans- och bostadsmarknaden har självklart påverkat den årliga rankingen för flera städer. Alla europeiska städer har bland annat halkat ned på listan jämfört med föregående år. Listan i sig bygger på jämförande av 200 olika faktorer, så som transport, mat, kläder, hushållsmaterial och nöje. Självklart är också bostadshyra en faktor som bedöms då detta oftast är en stor utgift för invandrande folk. Som bas i jämförelserna har man utgått ifrån staden New York(USA) och den amerikanska dollarn. 

Listans Top 10:
1) Tokyo, Japan
2) Luanda, Angola
3) Osaka, Japan
4) Moskva, Ryssland
5) Genevé, Schweiz
6) Zurich, Schweiz
7) Singapore, Singapore
8) N’Djamena, Chad
9) Hong Kong, Hong Kong
10) Nagoya, Japan
* * *

New York

Tokyo

Amsterdam

* * *
Länktips: http://www.mercer.com/CityRankings

* * *
/S.

De Huyschkaemer - ett opersonligt vardagsrum

På hörnet av Utrechtsedwarsstraat och det sköna stråket Utrechtsestraat finner du haket De Huyschkaemer. Om du är uppmärksam nog och inte missar entrén det vill säga, fasaden smälter nämligen lätt in i mängden, med tomma osmyckade fönster och namnet De Huyschkaemer syns endast på en liten vägskylt som hängts upp i ena fönstret.

Innanför de smala dörrarna är det propert ordnat, ljusa träslag och raka kanter. Det är lite för städat, lite för välvårdat, lite för sterilt. Man saknar något personlighetsdrag, något att fästa namnet De Huyschkaemer till. Bardisk och hyllorna är i finlackad bok och det serveras av någon konstig anledning bara ljusa ölsorter. Det känns sådär rock n roll. Kanske därför är klientelet därefter. Gästerna är mestadels välsnidade och välstrukna människor i 20-30års åldern. Samt ett gäng 50åriga Hipsters med väl inarbetad bränna.

Här serverar olika sparsamma kött- och ostbrickor, tillsammans med vitt bröd. Endast. Vilket känns väldigt typiskt Nederländskt. Välj kanske istället DimSum med chilli, kokta sojabönor eller japansk Yakitori. Allt för en handfull €uros. Sjunk ned bland skinnsofforna i hörnet eller de välsnickrade träsofforna utanför. Detta hak andas klassiskt och saknar tyvärr udd, men samtidigt kan det vara skönt för sinnet att ta det lugnt ibland och inte drunkna i en kasad av utsmyckning och identitetshöjande interiör. Flickorna som sitter här är trots allt söta. De dricker vitt vin och kan föra sig. Likaså männen.

De Huyskaemer – som betyder vardagsrummet – ligger på Utrechtsestraat 137, en gata som förövrigt är underbar, den har en skön lunk, en ’Välkommen Hem’-lunk som går att känna av. Här svischar inga bilar eller cyklister förbi dig i alldeles för hög fart. Här strosar folket fram på den trafikfria gatan, från Frediriksplein upp mot Rembrandtplein. Tyvärr är De Huyschkaemer inget skönt inslag, inget inbjudande vardagsrum. Det känns så intetsägande, så opersonligt att man nästan får ont i magen.

* * *
Länktips: www.huyschkaemer.nl/
* * *
/S.

Mickey Mouse istället för Montmartre och Moulin Rouge

Tåget avgick från Amsterdam Centraal Station, for fram genom lågland och strama bebyggelser, kryssade mellan förorter och nedgångna kvarter som kryddats med ny spänstig och arkitektur. Det ser onekligen smått komiskt ut då opersonliga radhuslängor blandas med höghus med udda vinklar, färger och former. Att färdas längs det nederländska tågnätet har både sina ljusa och mindre ljusa sidor. Vyn från kupéfönstret är onekligen en fröjd för ögat; öppna fält och klar himmel, betande sotiga kreatur och kanaler som fårar sig likt blodådror genom fälten. Det är ingenting du klagar på, inte alls. Tyvärr, är det också det enda du ser. Hela tiden. Likadana ängar och likadana fält. Och tillslut blir ögat trött. Men, det är med vyerna som med kärleken – den gör en förlåtande och accepterande. Och man fortsätter att spana ut genom tågfönstret.

På en tågresa som har Ville de Paris stadsgräns som ett slutmål 50 mil bort i periferin, avverkas landskap och landshöjningar på löpande band. Och man sätter sig tillrätta, fyller på glasen, och gillar läget. Jag kan inte låta bli att fantisera om caféerna runt Montmartre och om den där utsikten från portarna vid Sacré-Cœur.

Efter att tåget har krökt sig förbi gudinnan Justitias moderna högborg Haag och den ståtliga hamnstaden Rotterdam, tagit sig över landsgränsen mot Belgien saktar den därefter in för tågbyte vid perrongerna i Brussel Zuid. I nya vagnar rullar man vidare genom nya landskap; flamländska höjder och bebyggelser, åkrar och ängar i högkontrast – det är som ett Bregottlandskap i flamländsk tappning.

Det tar endast någon timma innan man bytt belgiskt chokladland mot vin och franska vidder. Tågen fylls på med bitska messieurs, sippande på Pellegrinovatten och djupt försjunkna i dagens Le Monde. Och någonstans i horisonten kan man efter ett tag ana den franska bördig Île-de-France, regionen där slutdestinationen Ville de Paris, Frankrikes stolta huvudstad, finns. Och från Charles de Gaulle tar vi lokaltåget ut till Marne-la-Vallée - Chessy, och Parc Disneyland. Med en kluven känsla av vad som komma skall. För det är därför jag är här, för att besöka Disneyland och hälsa på Mickey Mouse och hans vänner. Har jag tur så kommer jag hinna ut i Parisernatten och ramla runt på gatorna. Men jag vågar inte ta ut något i förskott.

Efter att ha känt sig lagom felplacerad i kön tillsammans med barnfamiljer, så släppts man tillslut in genom de gigantiska grindarna. Och man får ändå erkänna, hur obekväm man än är, att denna park är rätt mäktig. Disneyland definieras av den paradgata, fantasirikt kallad Main Street, som löper från entrén vidare ned genom parken fram till det ståtliga Törnrosaslottet, som skjuter högt upp mot himlen. Gatan löper genom en stadsfasad som hämtad från tidigt amerikanskt 1900tal. Här finner du ett Town Square och City Hall också, allt för att förstärka den idylliska känslan.

Oavsett om du är äldre eller yngre än 12 år, och avsett hur hängivet intresse du har av allt som skapats i den gode Chicagobon Walter Elias Disneys namn, så kan man inte frångå att detta Disneyland är en mästerlig skapelse. Disneyland Resort Paris, tidigare Euro Disneyland , strax öster om Paris stadskärna slog upp sina portar 1992. Denna nöjespark består faktiskt av två olika parker som ligger jämte varandra: Disneyland Park och Walt Disney Studios, som tillsammans omfattar bland annat scener ur sagornas och filmernas värld, amerikanska historietablåer, sceninspelningar från Armageddon och återskapade naturliga miljöer från filmerna. Parc Disneyland har, som så mycket annat, sin föregångare på andra sidan Atlanten. Disney World, som öppnade grindarna på 70talet, i Florida är världens störta nöjesfält, med tjugotalet hotell, campingplats, temaparker.

Trots att det är tidig förmiddag är gatorna fyllda av omkringspringande barn, som speedade varelser, höga på allt det goda som finns i den tecknade världen. Men att komma hit, utan ett uns till fascination över de klassiska verken, eller över nutidens animerade filmer, det låter inte klokt. Det låter som bortkastat tid. Jag försökte skaka av mig min avsmak och vandrade stillsamt runt i parken, genom Frontierland, Adventureland, Discoveryland och Fantasyland. Man kan konstatera att Disneyland är mer som ett gigantiskt fantasiland än en kommersiell kaskad av Mickey Mouse, Kalle Anka och resten av gänget. Man drunknar inte i Disney memorabilia, men det finns där, om man önskar. Efter ytterligare promenad genom den andra parken börjar jag upptäcka och nästan uppskatta detta spektakels storhet. Det finns verkligen plats för andra än föräldrar och deras galna barn. För den som bara vill koppla av: små mysiga caféer och ölterrasser. För den som är tekniskt intresserad: Grundläggande genomgång av specialeffekterna vid inspelningen av Armageddon, filmisk historia. Och så vidare.  

Och det tar emot att erkänna, det känns nästan som en förlust att jag fått kapitulera, men jag erkänner: Man kan, utan extrem ansträngning, avnjuta en intressant dag oavsett ålder och intresse. Effekterna. Attraktionerna. Och att sitta och dricka öl, kisa in i den franska solen och få Nalle Puh att besvara din höjda skål med att försöka tömma sin honungsburk. 

Vad är det du egentligen får för ditt inträde? Disneyland Park är uppdelad i 5 zoner, över 40 olika åkattraktioner. Berg- och dalbanan Big Thunder Mountain, byggt som i en gruva, i Frontierland. Hjulångarna Molly Brown och Mark Twain som kör rundturer strax bredvid fullgör bilden av amerikansk historisk vy. Vidare till Adventureland och staden Agrabah från Alladdinfilmerna, och nästa berg- och dalbana Indiana Jones and Temple of Peril.

Därefter följer Discoveryland, byggt i futuristisk stil, med berg- och dalbanan Space Mountain och den av kön att döma otroligt populära åkattraktionen Buzz Light Year Laser Blast. Jo man tackar, ja. Åk omkring i rymden och skjut rymdvarelser med ditt lasergevär. Och slutligen det ”magiska” Fantasyland, som utgör den största delen av Disneylands alla världar. Entrén är storstilad, då man passerar genom det magnifika slott från filmen Törnrosa.

Det är imponerande. Och de små, de ivriga små liven som springer, likt på grönbete, runt i lätt eufori. De förstår nog inte vidden av detta. Detta mastodontprojekt. Denna skapelse. Men de njuter trots allt. Lika mycket som vem som helst.

Walt Disney Studios är namnet på den andra parken och det huvudsakliga ämnet för parken är att visa hur man gör film. Här bygger mycket på att skapa interaktivitet, och det känns som en vänlig utsträckt hand till besökarna som möjligen fått nog av de tecknade figurerna. Tillsammans med de 14 åkattraktionerna som finns här är området indelat i fyra delar: Front lot, Back lot, Production Courtyard och Toon Studio.

Front lot, framför kulliserna, ser ut som Hollywood Boulevard i Los Angeles, med en kopia av den kända Hollywood Sign vid slutet av gatan. Där finns enbart affärer och restauranger. Back lot, handlar om vad som sker bakom kulisserna, här följer man inspelningen av specialeffekterna till filmen Armageddon på nära håll, det är levande eldar och vatten som sprutas på besökarna. Toon Studio är ett Toy Story- och Hitta Nemo-land, med karuseller och berg- och dalbanor. Production Courtyard, med interaktivitet och filmhistoria, fördelat på CinéMagique, Twilight Zone Tower of Terror.

Jag vandrar runt, med min Daisy Duck-kaffe i handen, och betraktar på avstånd, går längs Disney Walk of Fame. Jag trivs. Men jag passar mig, av någon anledning från att delta i euforin, jag står inte längst fram i någon kö. Jag tror att jag i mitt undermedvetna skäms för att någon ska tro att jag är här helt själv, utan barn. Vilket i sig är sant.

Med de små springande runt ens anklar får man se upp för, lätt euforiska på socker och intryck. Det måste kännas som en sund lysergsyredietylamid-dos för de små liven. 
Då Town Hall klockorna ringer verkar de flesta av parkens besökare vallfärda till Main Street. Gatorns sidor är snabbt fyllda och alla inväntar den dagliga Disneyparaden. Och efter en förmodad inplanerad fördröjning rullar paraden igång; uppför Main Street rullar vagn efter vagn med miniatyrlandskap och filmiska landmärken med utklädda statister, och där emellan dansar förvuxna tennsoldater, prinsessor, Goofy och allt möjligt.

Jag känner redan då paraden är halvvägs att mina timmar i detta spektakel till värld är räknade. Jag skaffar mig strategiskt en första parkett-biljett till utgången och är redo att armbåga mig fram för att komma ut från parken då tillfälle ges.
* * *
Jag vill ju trots allt finna tid att söka mig in till huvudstadens kärna. Och det var värt den drygt timlånga tågfärden, för Parisnatten är ljuv, likt vinet, maten och flickorna. Den typiska dova lukten av Tabac ligger som ett täcke över stadens gator, och jag rör mig extra sakta, vill bara njuta av natten. Och jag somnar efteråt trött efter ett udda, hektiskt dygn i Pariserland. Och jag mår helt okej med att ha varit barn igen. Det var inte alls som jag förväntat mig. Och det är ju så det ska vara ibland.

Merci, min gode Walter Disney, merci för det.
* * *

* * *
Länktips:  www.disneylandparis.com/
* * *
/S.

Heja Sverige Heja!

Shevchenko vs. Sverige - 2-1

Heja Sverige. Det är dagen efter Sveriges premiärmatch i EM-slutspelet 2012, dagen efter matchen mot Ukraina. Det är dagen efter 2-1-förlusten, stumma ansikten och kritiken från alla svenska krönikörer som alltid vet bäst – efteråt. Tack och lov är det ytterligare drygt 3 veckor av EM-matcher kvar, Sverige spelar match igen på fredag. Jag tror på ett soligt och glatt juni. Oavsett vad svenska krönikörer tycker och tänker. Dagen efter.

För den som vill titta på EM och befinner sig i Amsterdam finns många alternativ att välja bland. Du finner de populära vattenhålen vid Leidseplein och Rembrandtplein, samt några av haken runt Nieuwemarkt. Om du inte är i närheten så har varje litet brown café ordnat med tv-sändningar den närmaste månaden. Vid Leidseplein är Satellite Sports Café ett välbesökt hak, en trång, svettig, 3 våningar hög sportbar. För de som vill ha lite mer svängrum, lite mer insuttna stolar och nötta golv finns de mörka barerna på andra sidan torget.

Vid Rembrandtplein har många barer gemensam uteservering vilket ger en speciell inramning, och oavsett väderlek så är det fullsatt här under kvällarna då matcherna går. Sveriges match mot Ukraina sågs inne på Coco’s Outback Bar. På ett sätt så stoltserar man sällan att man går hit, dock så verkar detta vara en knytpunkt då det gäller större sportevenemang. Lokalen har sin charm, interiören är en blandning mellan brittisk pub och australiensisk strandbar – allting insprängt i vad som ser ut att vara en grotta, med små ihåligheter och små och större rum lite här och var. Här sitter du antingen på pinnstolar, träbänkar eller djupt nedsjunken i bekväma stora skinnsoffor. Coco’s försöker inte vara platsen för societeten, utan marknadsför sig som stället som bjuder på ’Lousy food and warm beer’. Men sanningen är att de skrikiga britterna, de mumlande fransoserna, de stojiga italienarna, de oförstående japanerna och alla de andra besökarna serveras iskalla gigantiska pints och galna halvkilos känguruburgare med sanslösa tillbehör. Det faller kanske inte alla i smaken, men jag tror att man behöver prova innan man dömer ut stället.

Under Sveriges match så regnade det, ihärdigt, hela tiden. Spårvagnarna fick göra uppehåll och en bit av taket till en uteservering bredvid gav vika för regnet. Men det utlovas sol de kommande dagarna, och starka vindar, och lite regn, och möjligen lite hagel. Det är trots allt Nederländerna och väderleken är lika skiftande som svenska sportkrönikörers åsikter. Det svänger snabbt.

Heja Sverige. På fredag så spelar vi mot England. Då får vi gärna vinna. Och solen skina.   
* * *
Länktips:
www.uefa.com/GruppD (Schema över Sverige och Grupp D:s matcher i EM)
www.cocosoutback.com
 * * *
/S

Hup Holland Hup!

Hup Holland, Heja Holland. Fotbolls EM har börjat. Det började förvisso redan igår, fredag, men det var först idag som Holland spelade sin första gruppspelsmatch – mot Danmark. Metalist Stadium i Charkiv badade till viss del i orange, likt Rembrandtplein, och resten av Amsterdam och Holland. Såklart.
 
Vid matchstart var Rembrandtplein klätt i fler än fyra nyanser av orange. De Kroon, Escape Caffe och Café Tante Roosje. Likaså Café Smokey. Alla gränsar de ut mot Rembrandtplein och varje bar hade klätt sig i mästerskapskostym. Oranget så långt ögat kunde nå. Vidare ned längs Thorbencksplein – som egentligen bara är en förlängning av Rembrandtplein – stod De Nachtwacht, Coco’s och Woody’s sida vid sida och bjöd på en helt otrolig inramning med gemensam uteservering och flertalet tv-skärmar som skapade ett otroligt tryck och tight stämning.

Mitt bland alla ”Hup Holland Hup” och ”Vi er røde, Vi er hvide” flödade ölen och känguru-burgarna(Coco's), och stämningen var på topp. Det var lika många drickande danskar som udda utsmyckade holländare. Alla var på gott humör. Danmark spelade svensk defensiv tråk-fotboll, och kontrade då läge gavs. Frustrerade holländare, där van Persie och Afellay var de enda som lyckades oroa danskarna på allvar ikväll. Danmark besegrade Holland med samma melodi som Sverige brukar dansa efter då de besegrar någon av fotbollens stormakter; fokus, tålamod, försvar och kontringar. Samt lite djävla vilja och tur. 

Kvällens hjälte blev Köpenhamns-pojken Krohn-Dehli. Vem? Mittfältaren från Brönby. Vem? Ja, det spelar egentligen mindre roll. Ikväll var Danmarks andremålvakt Andersen Räddaren i Nöden mellan stolparna, Agger var så ful och djävlig som han alltid är och Krohn-Dehli gjorde det enda, nödvändiga, målet. 

Då är det enkelt. Då vinner man. Då vinner Danmark, mot Holland. Speciellt då de holländska stjärnorna inte presterar i närheten av vad de egentligen kan. Inga ursäkter. Holland får skämmas och Danmark får glädjas. 

Holland – Danmark 0-1.
* * *
Kvällen har kommit, lördagen lider mot sitt slut, men Amsterdam låter sig inte sövas. Det är livat. Det sjungs och det levs om. De lever om, Dansk-djävlarna. Och det kommer de göra långt in på småtimmarna.
* * *

Danmark var segrare ikväll

Rembrandtplein

Coco's

* * *
Länktips: www.uefa.com/GruppB (Schema över Holland och Grupp B:s matcher i EM)
* * *
/S.

Lugnet före anstormningen i Amsterdam

Leidseplein är ett av de många ställen som kommer vara välbesökta av fotbollsintresserade den kommande månaden. Alla de barer och caféer som löper runt Leidseplein har smyckats i orange, flaggor och banderoller hänger överallt och stora tvskärmar sitter uppe. Idag börjar fotbolls-EM officiellt, men här i Amsterdam råder ändå en sansad stämning, det känns som att de flesta väntar på morgondagen då Holland spelar sin första match mot Danmark.

Inne på Café de Waard och Café Mokum, som ligger längst in, bakom den gigantiska uteservering som ockuperar Leidseplein under sommaren, är det lugnt. Det är ett tiotal gäster på vardera café, men personalen springer fram och tillbaka, elektriker testkör sirener och blinkande lampor och ljudanläggningen provas.

”Vi gör oss redo för imorgon, det är då det börjar på riktigt!” säger ägaren Arjan de Waard. Det har beställts in extra ölkaggar, extra öltappar har installerat och en orkester kommer att finnas på plats. Imorgon. Idag råder istället lugnet, lugnet före anstormningen. Imorgon kommer folket. Imorgon kommer flera tusen personer att besöka Leidseplein.

Imorgon blir det fest.
* * *

* * *
/S.

Veteranerna i Red Light District

I sommar kommer en dokumentärfilm, inspelad i det välkända Red Light District, i Amsterdam, att visas på New York’s Film Forum festival. I dokumentärens fokus står 69 år gamla tvillingsystrarna Martine och Louise Fokkens och deras liv som prostituerade. Dokumentären har namnet 'Meet the Fokkens'.

Filmen berättar om de mycket mer strängare reglerna som gällde då de började på sextiotalet, om hur tiderna har förändrats samt hur de ser på den allmänna uppfattningen om deras yrkesbana. Kvinnornas dagliga liv skildras; om möten, arbete, pensionspengar och krämpor.
Komiskt, tragiskt eller intressant? Bestäm själv. Se trailern här.
* * *

Martine och Louise på 1970-talet.

Martine och Louise på 2010-talet

* * *
Länktips: www.meetthefookens.com
* * *
/S.

Amsterdam är alltid i rörelse

Juni är, som varje månad, full av festligheter. Konserter, konstvisningar, Performing Arts, teateruppsättningar, premiärer, fotoutställningar. Skillnaden mot tidigare månader är att nu flyttar fler och fler tillställningar utomhus, och det vankas festivaler för flera smaker, stilar och åldrar.

Agendan för juni är fullproppad. Vad du än har för läggning när det kommer till underhållning så kan du få ditt sinne stillat i Amsterdam. Det bjuds på Open Air Theatre i Vondelpark. Patti Smith på Paradiso. Slash och Jack White på Heineken Music Hall. Lägg där till Pearl Jam, The Stone Roses, Madonna och Guns n’ Roses, bara för att nämna några. Och om någon lockas av Ugly Kid Joe bör man besöka Melkweg i mitten av månaden. Eller spektaklet, som påstås vara en finsk tradition: Dragspelsbrottning. Dragspel. Och brottning. På riktigt. Den 18 juni på Stadsschouwburg vid Leidseplein.

Eller så kan du fira Cannabis Freedom Day (Cannabis Bevrijdingsdag) om du önskar det den 17 juni. Eller bekanta dig med konceptet Nuit Blanche; under 12 timmar den 16 juli förvandlas hela innerstaden till en Open Art Gallery i avantgarde-stil. Eller landets största utomhus fest för Trance-freaks; Electronic Family ute vid Amsterdamse Bos och Paradiso sista lördagen i månaden. Eller möjligen festivalen LiteSide Festival vid Westergasfabriek i Jordaan, en helg där österländska och västerländska influenser blandas och utlovas resultera i ’crossovers between art, workshops, literature, clubbing and film’.

Lägg där till att under denna tid kommer både slutspelet i fotbolls-EM samt landets äldsta och största Performing Arts festival The Holland Festival att pågå. Och om det inte faller dig i smaken kan du välja något helt annat. Utbudet är enormt.

Det är sommar och det betyder aktivitet och festligheter. Väldigt mycket festligheter. Och visst är det så att Amsterdam också sover ruset av sig ibland och slickar sina sår. Ser om sitt hus och vilar upp sig inför nästa dag. Men samtidigt så känns det som att det alltid är liv och rörelse i denna stad. Och jag gillar det. Skarpt.
* * *

The Holland Festival

Heineken Music Hall

Nuit Blanche

Oranje fans

* * *
Länktips:
www.timeoutamsterdam.com (omfattande agenda för allt spektakel i Amsterdam).
www.hollandfestival.com
* * *
/S.

De bortglömda haken vid Kadijksplein

Nieuwmarkt, Leidseplein och Rembrandtplein är alltid välbesökta platser om kvällarna. Här fylls sista sittplats tidigt, långt innan solen försvunnit där borta någonstans i väster. Det är som sig bör. Men den kloke finner förhoppningsvis charmen i att se sig om efter något mer. Något annat. En bit bort från de självklara turistfällorna och promenadstråken.

Amsterdam stad ruvar trots allt på många lokala syltor, sepiacaféer och barer. Som vid Kadijksplein, strax öster om Red Light District, i den delen av staden som var inkörsporten och parkeringsplats för handelsfartygen förr i tiden. Här finns en samling bortglömda hak, vid ett förbisett torg. Här hittar du lokala lukter, smaker, och sedvänlighet. Likaså insuttna stolar åt stamgästerna, bekväma språkförbristningar samt insikten om att det ofta lönar sig att utforska nya gator i en stad.

Detta plein, som egentligen är två smala gator som löper längs kanalen, är känd för sina hus, de gamla båthangarerna, som nu byggts om och inhyses av barer och hak. Här rör sig flanörer av lokal sort bland inrättningarna; det autentiska och välaktade Koffiehuis van den Volksbond, italienska A Tavola, där du trängs du bland trånga bord, italienska accenter, yviga och distinkta gester samt väldigt goda viner, samt indiska Café Kadijk, som i ett förmodad försökt skapa något genuint misslyckades totalt då de inredde hela restaurangen med alldeles-för-många Buddhastatyer i Delft-mönster(!). 

Runt hörnet, på Kadijksplein 16, finns haket 16 cc – 3 våningar med välpolerade bardiskar, biograf i källaren, lyrikscen, underbara skinnsoffor och takkristaller. Det känns bekvämt, välkomnande, nytt och välstädat. Detta är platsen som osar kultur; café, bar, konst, musik och litteratur, allt under samma tak. Och sommarens agenda över events och uppträdanden är lång och lockelsen att komma tillbaka är direkt.
 
Innan du beger dig hemåt, bör du stega över kanalen till Rapenburgerplein och ramla in genom entrén till De Druif, en lika välbevarad och bortglömd pärla som 16cc. Inrättningen sägs vara den tredje äldsta tavernan i Amsterdam, och sedan de slog upp portarna år 1631, så har folket kommit och gått, skepparhjältar som Piet Hein har myntats, och skrönor, skratt och sanningar har yttrats mellan väggarna som isolerats med öl- och whiskyfat. Här sitter något i väggarna, något mer än bara svett och mörk tobaksrök. Här finns något som gör att det lockar att komma tillbaka, för sena sommarkvällar. Och tidiga juni- och julimornar.  

Kadijksplein mix

Kadijksplein mix

* * *
Länktips: www.16cc.nl/
* * *
/S