
Jag minns att det inte tog lång tid för mig
att förstå hur ståtligt vacker och mångfasetterad staden faktiskt var. Moskva visade sig vara full av nyanser, uppbyggt av
olika skikt av nytt och gammalt, fattigt och rikt. Staden bar på en skön
blandning av då och nu, samt det som komma skall. Arkitekturen var ett hopkok av trasiga betongfasader,
blänkande skyskrapor, gulddekorerade kyrktorn och hus vars ytterväggar är
dekorerade med stalinistiska krigare och forna makthavare, hjältar och
hjältinnor. Ett bra exempel på de tydliga nyanserna av det historiska, det
politiska och det nyrika Moskva är området
kring Röda torget. På ena sidan av torget ligger det über-lyxiga varuhuset GUM, vid torgets ena kortsida finner du Ivan den
förskräckliges iögonfallande Vasilijkatedral, med sina
ikoniska lökkupoler du vet. Snurrar man på sig ytterligare så breder det
mäktiga Kremls terrakottaröda
murar och torn ut sig och tar upp hela ens synfält. Väl innanför de murarna
ståtar flertalet katedraler, klocktorn och det såklart det viktiga
kongresspalatset. Jag blev själv förvånad över hur pass imponerad jag blev över
allt detta. Moskva ingav en sådan
respekt, utstrålade en sådan pondus, så till den grad att jag nästan blev
andfådd.
Såklart har en stad av Moskvas storlek också en gigantisk skattkarta
innehållande de riktiga guldkornen; de där undangömda klubbarna, de grymma
affärerna, de sköna haken och de vackra vyerna. Dessa fynd kan vara absolut
nödvändiga att hitta till, för att på så vis balansera mot allt det i övrigt så
kulturellt och historiskt överväldigande. Min egen upptäcktsfärd gick via
världens största och kanske mest pompösa tunnelbana,längs de gröna
promenadstråken vid Moskvafloden, förbi Pussy Riot-rättegångar, vidare över till den gamla kasinogatan Nya Arbat, samt till Moskvas enda riktiga gågata, den kilometerlånga Gamla Arbat. Där kunde man som turist trängas med
jämlikar, bli lurad av konstförsäljare, avtecknad av porträttmålare och roas av
diverse gatukonstnärer. Om det nu är något man föredrar. Jag råkade även
upptäcka en undangömd oas i form av en restaurang, bara någon tvärgata från
Röda torget. Restaurangen bar namnet Scandinavia och serverade mig både skagenröra, Västerbottensost
och fisk (som påstods vara) fångad i Kalixälven i Norrbotten. Värt att nämna,
utöver prima norrländsk mat, vacker arkitektur, välbevarad historia i alla dess
former och lyxig shopping, är Moskvas omtalade och bångstyriga nattliv.
