Det mäktiga Москва́

Det händer ju att man då och då bläddrar i sin mentala resedagbok, att man tänker tillbaka på de utflykter och resor man betat av genom åren. Alla har vi väl en hel del ”kapitel” innehållande natursköna vyer, underbart väder och oförglömliga never ending nätter. Men det finns även de där resorna och stadsbesöken som etsat sig kvar av helt andra anledningar, men som man fortfarande ofta tänker tillbaka på. För mig är Moskva en sådan stad.

Jag ska direkt erkänna att det var med viss skepsis som jag begav mig till det mytomspunna landet i öst tidigare i höstas, men även med ett stort stycke nyfikenhet. Jag var inte riktigt säker på vad jag kunde förvänta mig, men jag var helt klar över att jag ville uppleva Moskva med ett så öppet sinne som möjligt. Såhär i efterhand kan jag konstatera att det finns mycket man kan säga om Moskva, så mycket mer än matryoshkas, vodka och mörka historiekapitel. Moskva är stort, eller rättare sagt: enormt. På flera sätt och vis. Men något annat vore väl egentligen konstigt, det är trots allt hemstad för över 12 miljoner människor och därmed Europas folktätaste stad. Moskva är ju också huvudstad, och det i världens största land.

Jag minns att det inte tog lång tid för mig att förstå hur ståtligt vacker och mångfasetterad staden faktiskt var. Moskva visade sig vara full av nyanser, uppbyggt av olika skikt av nytt och gammalt, fattigt och rikt. Staden bar på en skön blandning av då och nu, samt det som komma skall. Arkitekturen var ett hopkok av trasiga betongfasader, blänkande skyskrapor, gulddekorerade kyrktorn och hus vars ytterväggar är dekorerade med stalinistiska krigare och forna makthavare, hjältar och hjältinnor. Ett bra exempel på de tydliga nyanserna av det historiska, det politiska och det nyrika Moskva är området kring Röda torget. På ena sidan av torget ligger det über-lyxiga varuhuset GUM, vid torgets ena kortsida finner du Ivan den förskräckliges iögonfallande Vasilijkatedral, med sina ikoniska lökkupoler du vet. Snurrar man på sig ytterligare så breder det mäktiga Kremls terrakottaröda murar och torn ut sig och tar upp hela ens synfält. Väl innanför de murarna ståtar flertalet katedraler, klocktorn och det såklart det viktiga kongresspalatset. Jag blev själv förvånad över hur pass imponerad jag blev över allt detta. Moskva ingav en sådan respekt, utstrålade en sådan pondus, så till den grad att jag nästan blev andfådd.

Såklart har en stad av Moskvas storlek också en gigantisk skattkarta innehållande de riktiga guldkornen; de där undangömda klubbarna, de grymma affärerna, de sköna haken och de vackra vyerna. Dessa fynd kan vara absolut nödvändiga att hitta till, för att på så vis balansera mot allt det i övrigt så kulturellt och historiskt överväldigande. Min egen upptäcktsfärd gick via världens största och kanske mest pompösa tunnelbana,längs de gröna promenadstråken vid Moskvafloden, förbi Pussy Riot-rättegångar, vidare över till den gamla kasinogatan Nya Arbat, samt till Moskvas enda riktiga gågata, den kilometerlånga Gamla Arbat. Där kunde man som turist trängas med jämlikar, bli lurad av konstförsäljare, avtecknad av porträttmålare och roas av diverse gatukonstnärer. Om det nu är något man föredrar. Jag råkade även upptäcka en undangömd oas i form av en restaurang, bara någon tvärgata från Röda torget. Restaurangen bar namnet Scandinavia och serverade mig både skagenröra, Västerbottensost och fisk (som påstods vara) fångad i Kalixälven i Norrbotten. Värt att nämna, utöver prima norrländsk mat, vacker arkitektur, välbevarad historia i alla dess former och lyxig shopping, är Moskvas omtalade och bångstyriga nattliv.

Moskvanatten har nämligen ett hektiskt tempo. Allting går i en väldig fart och under dygnets mörka timmar togs staden över av vackra brunetter, kids och kostymklädda män. De följdes av översminkade blondiner och folk av allmänt skiftande karaktär. Man fick trängas bland stilettklackar, kroppsmålningar, guldkedjor, hawaiiskjortor och alldeles för korta klänningar. Moskvanatten visade sig vara, likt dagen, en salig blandning och helhetsintrycket blev allt annat än ensidigt. Trots att alla kanske inte drack som sjömän så var det alldeles för många som klädde sig och sminkar upp sig förskräcklig. Nästan likt en maskerad. Men, om du skulle hamna här i Moskva en dag - räds inte, ta dig ut i natten och tumla runt, se det hela med egna ögon.

Jag känner att Moskva är svår att sammanfatta. Staden rymmer så väldigt mycket av det mesta, vilket är grunden till det som gör Moskva till en sådan mäktig upplevelse, helt enkelt för mäktigt för att bortse ifrån. Jag tycker du ska åka hit, för monumentens och kulturens skull, för skyskrapornas och de förevigade hjältarnas skull. Och för allt det andra. Och även för att staden aldrig sover. Något som jag kunde konstatera, då jag klockan fyra en onsdagsmorgon stod ute på en av Hotel Metropolis balkonger och försökte samla intrycken. Jag insåg ganska snart att Moskva är en för mäktig stad för att sammanfatta på ett enkelt vis. Exakt så kändes det, just där och då. Så känns det fortfarande idag också.
* * *

/S.

Strövtåg i London

Jag tar mig an London en helg i mitten av kalla januari. Denna stad, detta London, som så många talar så varmt och vurmande om. Vad är det med denna stad, detta London, som verkar förtrolla var och varannan? Hit dit vi svenskar så gärna utvandrar, för en helg eller för en månad, för flera år och ibland för en hel livstid. Själv väntar jag fortfarande på min londoniska uppenbarelse, på att jag äntligen ska förstå stadens storhet och allt gott som folket pratar om.

Till och med den olärde förstår snabbt att London är en mäktig stad, som ter sig både färggrann och färgstark trots det gråtrista skimmer som vädret för jämnan kastar över staden. Det är något som även jag och mina vänner upplever under vår upptäcktsfärd denna helg. Jag gillar det jag ser, jag uppskattar arkitekturen, originaliteten, historian och det moderna. Jag gillar det, absolut, men jag kan nog inte påstå att jag blir hänförd.

Denna helg bjuder London på mörk himmel och en enorm mängd blötsnö. Men vi misströstar inte, vår upptäcktsfärd, vårt strövtåg genom staden, den fortsätter obehindrat. Vinden må blåsa rakt igenom alla lager av kläder men vi kisar glatt mot snön som verkar falla vågrätt då vi tar oss över Westminster Bridge, förbi klocktornet, vidare upp mot Trafalgar Square och efter fortsatt omkringvallande står vi oförberedda och förundrade vid Piccadilly circus. Där och då känner jag mig direkt lite skamsen, som en Über-turist som bockat av sin lista av sevärdheter. Det är ju inte det här som vi ska se. Det är ju inte därför vi kommit hit.

Vi söker skydd från skamsenheten och blötsnön inne på caféet som anammat det urmoderligt svenska: caféet Fika längs Brick Lane, som bjuder på kanelbullar och kladdkakor, riktigt kaffe och svensk stuginteriör - välsnidat och robust på samma gång. Det känns som att komma hem. Efter att ha myst ihjäl oss för en stund tar vi tag i helgen igen. De kommande dagarna tar vi oss mellan fotoutställningar på Natural History Museum och vinyler och posters från svunna tider på marknaderna vid Brick Lane och ute i Camden, i ett svagt ögonblick accepterar vi också Serpentine Bar & Kitchen som en fullduglig plats för att beskåda då det nattliga mörkret lägger sig över änderna och ankorna i dammen och ett i övrigt redan mörklagt Hyde Park.

Trots att man inte siktar något vidare solljus över varken flodbank eller horisont, trots att vindarna är konstanta och pinande så går det ingen nöd på mig. Och någonstans där i berusningen i Londonsmoggen om natten, bland namnlösa pubhak vid Convent gardens och stojande på klubbterassen vid High Kensington Street, känner jag att jag inte vill vara någon annanstans än just här. 

Jag försöker finna mig i allt detta som är London, vilket inte är svårt. Staden i sig är enorm, men man känner sig aldrig liten. Mitt problem är istället att jag inte gjort min hemläxa; jag vet inte vart jag ska, vart jag hittar de halvt undangömda haken och de grymma klubbarna. Resultatet blir att London helt sonika slukar mig. Man måste veta, man måste vara påläst, annars blir det väldigt svårt att maxa ur ett Londonbesök.

Då jag väl vänder hemåt känner jag mig belåten, trots att ingen förälskelse till London har uppstått. Jag tror bestämt att London nog passar bäst som en god vän istället.
* * *
/S

San Francisco, Amsterdam och höstfägring

Höstens färger har nu lagt en behaglig nyans över så gott som hela Amsterdam. Grenverken i Vondelpark ramar in promenadstråken på ett nästan filmiskt vis och fallna löv i alla möjliga toner har så sakteliga börjat ta över gatorna. En redan trivsam stad har blivit snäppet mysigare, snäppet hemtrevligare, snäppet bättre.

I vanlig ordning lufsar påpälsade turister runt i staden, fotar och förevigar frenetiskt medans lokalbefolkningen dricker taskigt rostat kaffe, parerar den galna trafiken och förhoppningsvis njuter av att vara en del av denna stad.

Jag beger mig ned till överfulla Eerste van der Helststraat, i området De Pijp, viker in på Café de Groene Vlinder – Gröna Fjärilen – och tar ett bord uppe på loftvåningen. Omgiven av tegelväggar, delvis tapetserade med posters och polaroidfoton, mörka träslag under fötterna och med stora fönster mot gatan och jazzig bakgrundsmusik är detta ett ställe som det är enkelt att tycka om. Det är enkelhet och noggrannhet på rätt nivå, och det är svårt att försöka förklara atmosfären på något mer uttömmande sätt. Det är också hit vi går om kvällarna, för då blandas locals med folk från världens alla hörn och stämningen blir perfekt. Sedan serverar de också gudomliga kycklingmackor. Men det är ju en helt annan sak.
* * *
Lonely Planet har i dagarna släppt en lista över Best cities to visit in 2013 och Amsterdam placerar sig på en imponerande andra plats. Högst upp på listan återfinns San Francisco i norra Kalifornien. Amsterdam får sin silvermedalj för att man rustar för ett festfyllt 2013. Det ska firas mångfaldigt då bland annat kanalringen fyller 400 år, det är 160 år sedan van Gogh föddes och hans museum fyller också jämnt samt den omåttligt populära Kungliga Symfoniorkestern firar 125 år. Man kan alltså förvänta sig än mer utställningar och fester än vanligt.

På den eggande listan över städer att besöka nästa år finns också intressanta platser som indiska Hyderabad, tasmanska Hobart och argentinska Puerto Iguazú, med det väldiga Iguazúfallen som har en imponerande fallhöjd på 80 meter.

Listan i sig grundar sig inte på vilka destinationer som är mest populära idag utan istället på Lonely Planets eget tycke, resejournalister och online communities. Städerna som lyfts fram är på grund av speciella evenemang som kommer ske och deras växande popularitet – vilket gör att man bör besöka dessa platser innan de blir alldeles för populära och alla turistköer blir alldeles för långa.
* * *

© Copyright Lonely Planet Images

© Copyright Lonely Planet Images

© Copyright Lonely Planet Images

Foto: Phillie Casablanca, Creative Commons Attribution Licence

* * *
Kolla in listan nedan, vad lockar dig extra mycket?

Städer att besöka under 2013:
1. San Francisco, USA
2. Amsterdam, Nederländerna
3. Hyderabad, Indien
4. Derry/Londonderry, Nordirland
5. Beijing, Kina
6. Christchurch, Nya Zeeland
7. Hobart, Australien
8. Montreal, Kanada
9. Addis Ababa, Etiopien
10. Puerto Iguazu, Argentina

Länder att besöka under 2013:
1. Sri Lanka
2. Montenegro
3. Sydkorea
4. Ecuador
5. Slovakien
6. Salomonöarna
7. Island
8. Turkiet
9. Dominikanska republiken
10. Madagaskar
* * *
/S.

Edinburgh är bästa resmålet

Vilket är Europas bästa resmål 2012? Gissar du på Barcelona, Milano eller London så gissar du helt fel. I början av oktober hölls World Travel Awards, reseindustrins egna Oscarsgala, där tunga priser och ärofyllda titlar delades ut. Möjligen något överraskande gick priset för Europas bästa resmål till de skotska höjderna och dess huvudstad Edinburgh, före starka kandidater som Berlin, Amsterdam, London, Paris, Rom, Venedig och Dubrovnik.

Visst har Edinburgh sin charm, jag har själv besökt det skotska landskapet, vandrat genom de trånga gatorna i gamla stan och blickat ut från Edinburgh Castle uppe på Castle Rock och imponerats. Det är något med den skotska mystiken, historian, kulturen och mentaliteten som gör mig svag för både staden men också för hela Skottland.

Edinburgh omnämns ofta på topplistor gällande bästa städerna i världen att fira nyår på – de goda skottarnas Hogmanay party är något utöver det vanliga – men att staden slår alla andra europeiska storstäder på fingrarna och tar hem utmärkelsen Europas bästa resmål, det får en att undra om juryn delat på för många pavor inhemsk Buckfast.
* * *
Övriga nominerade städer: Amsterdam, Barcelona, Berlin, Dubrovnik, Florens, Istanbul, Lissabon, London, Paris, Prag, Rom, S:t Petersburg, Tallinn, Venedig och Vilnius.
 * * *
Länktips: www.worldtravelawards.com
* * *
/S.