Ett försök till midsommarfirande

Igår var det midsommarafton, sommarsolstånd och behärskad eufori, och i likt de flesta aftnar det senaste två åren befann jag mig i Amsterdam, långt bort från björkar, vildvuxna blommor, ängar, röda stugor ute på landet eller vid havet. Likaså långt bort från sill, sill, nubbe och mera sill, långt bort från alla de där attributen som är så självklara den här dagen som jag vågar kalla en av mina favoritdagar. Av just den anledningen gjorde jag och mina likar, trots avståndet till Svea, tappra försök att återskapa en fullduglig afton med de verktyg vi hade tillgång till, här borta i Amsterdam. Det gick sådär.

Väderleken spåddes innehålla värmande regn med inslag av gassande åskmoln och djävulskap. Och det blev precis exakt så. Den tänkta vallfärdningen till Vondelpark, med grill, drickande, sjungande och ogenerat dansande i centrala Amsterdam blåstes av strax efter lunchtid då regnet aldrig verkade vilja ta slut. Regnet gav inte upp. Det tilltog snarare. Ingen midsommar utan regn, försökte man trösta sig med, det hjälpte dock föga. Omplanering, omplanering.

Tillslut sluter vi ändå upp, några vänner från nu, med tillhörande efterfölje. Tillsammans äter vi, dricker, pratar, dansar, svär, blir förbannade, döljer det dåligt och slutligen går vi hem. Så i mångt och mycket blev det som en midsommar brukar bli, trots avståndet till Sverige.
* * *
Spontant känns det dock som att jag ger fan i att fira midsommar nästa år om jag inte befinner mig på fast svensk mark. Om det ska vara, så ska det vara på riktigt.
* * *
/S.