Hösten är i antågande, med kyliga vindar, återhållsamhet och dämpad temperatur. Amsterdam och dess sommarväder verkar dock inte riktigt vilja ge vika ännu. Ruggiga morgonar blandas med högsommarvärme och ljumma septemberkvällar. Men oavsett väderlek är Amsterdam en stad värd ens kärlek då den aldrig tappar sitt vackra anlete. Trots smutsiga kavajslag, uppmaskade byxor eller utsmetat läppstift verkar staden alltid lyckas med att visa upp ett fint yttre.
Amsterdam har så mycket puls, så mycket aktivitet, från tidiga morgonar till sena kvällar och nätter. Man kan förstå om staden skulle behöva vila upp sig med jämna mellanrum. Att då en livlig helg och vecka går mot sitt slut, passar staden och dess invånare på att dra sig tillbaka och vila upp sig en aning. Medans låter man de turistande nattdjuren fortsätta leva om på Leidseplein och trängas längs det rödskimrande Oudezijds Achterburgwal, som om det inte fanns någon morgondag. Och visst släcks butikerna ned längs Nieuwendijk och Kalverstraat och personalen går hem, köerna utanför Rijksmuseum skingras och Dam Square blir fritt från de jonglerande enhjulingsakrobaterna. Kanalbåtarna lägger an vid bryggorna och trafiken längs Ferdinand Bol och Leidsestraat lugnar ned sig. Ja, till och med myllret vid uteserveringarna runt Gerard Duoplein och Eerste van der Helststraat i De Pijp dämpar sig. Men, man ska dock inte tro att Amsterdam viker ned sig helt och går in i någon höstdvala. Men vissa tider sänker man pulsen lite.
Och för att känna av denna vilopuls, en kväll i veckoslutet i mitten av september, sökte vi oss iväg, bort ifrån mynningen till stadens innersta, bortanför Museumplein och Concertgebouw. Vi vandrade in på det rombformade lilla torget Zuidermarkt, och hamnade mitt i en oannonserad gårdsfest. I korsningen av Johannes Verhulststraat och Jacob Obrechtstraat hade grannskapet samlats, man hade ställt långbord och bänkar ut efter varandra som nu balanserade på kullerstenarna. Runt torget hängde belysning i olika pastellnyanser och folket omkring roade sig, skrattade och umgicks. Uppe på dekorfri scen stod en sjumannaorkester och musiken de spelade studsade skönt mellan de nyrenoverade 1800-tals fasaderna som omfamnar det lilla torget. Akustiken var enorm. Som att stå i en bubbla.
Värmen som hängt kvar från eftermiddagen blandas med dofterna från restaurang Le 4 Stagioni, som flyttat ut sitt kök på gatan. Klasar av vitlök, örter och hängmörade köttstycken hänger på rad i det tillfälliga mattältet och svajar i de vindar som drar in från tvärgatorna. Runt omkring rör sig folket, gammal som ung. Det äts och det dricks. Det är kjoltyg och skratt och gott humör. Kvällens temperatur känns sydeuropeisk, varm och kvav, och denna gårdsfest som en spansk berbena. Fast det dricks ingen Arehucas eller Estrella och det äts ingen bocadillos. Istället frossar vi i antipasti, pizza och hemmagjorda italienska delikatesser och svalkar oss med inhemskt brygd. Det är stämningsfullt, som i en oas. Så stillsamt, som mitt i stormens öga. Och festen fortsätter, men vi väljer att gå hem efter några timmar. Det känns tryggt att veta att man alltid kan lita på Amsterdam, staden levererar alltid. Om än på olika sätt.
Staden visade upp en ny sida ikväll, en liten del av sitt riktiga jag och sin mångsidighet. Amsterdam förvånar mig; då jag tror att jag börjat förstå denna stad, att jag lärt mig tyda dess tonläge och egenheter, ja då motbevisas jag. Amsterdam besitter en kvinnlig list och oförutsägbarhet, och denna kväll fick mig att återigen tänka: Amsterdam, fan jag gillar dig. Jag gillar din stil, jag gillar ditt humör och din oförutsägbarhet. Och jag trivs i ditt sällskap. Låt oss nu njuta av hösten tillsammans.
* * *
/S.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar